Hon lyfte sitt ansikte mot nattens bleka måne, kände hur den funnit fäste för henne skull denna natt. Hon gick sakta, valde varje steg omsorgsfullt. Sanden under hennes fötter var kall, berövad från solens värme, natten ägde den, så som den skulle äga den om och om igen. Hennes blick följde strandens väg framför henne och då och då svepte den ut över det svarta havet som låg mer stilla än vanligt, som om det ruvade på mörka hemligheter och rädsla inför att avslöja dem i allt för stora vågor.
Hon stannade upp för ett ögonblick, vecklade ut de svarta vingarna och lät dem slå mot den lätta vinden, vinden svarade med att vina mellan fjädrarna och få spetsarna längst ut att böja sig en aning. Hon vecklade in dem på nytt och de fann sina platser på var sin sida om ryggraden, detta var en natt för hennes existens, för hennes rätt att vara mer än bara ett par ord i en gammal sägen.

 © E.T

Luna 90x120 cm Ej till Salu (Klicka för större bild)

Jag har vänner som är vackra kanaler för både andar och healing. Själv känner jag mig mer som en kanal för bilder. Då och då kan jag få en sådan stark kontakt till den jag målar till eller av, att jag plockar upp saker om dem...om deras liv. Det händer inte alltid, men det är magiskt när det gör det. Men på det hela känner jag att jag kanaliserar känslor och drömmar.

Här är en tavla som beskriver just detta begrepp. Den är målad till en kvinna som ägnar sig åt automatisk skrift. Jag kände starkt att jag ville fånga det vackra ögonblicket när hon tog emot budskap från "andra sidan". Så det blev denna tavla..men universums ljus i bakgrunden och en fjäderpenna skänkt av en ängel. Allt är stilla och tyst...orden skriver sig själva...

Till Pepsan från Universum Såld (Klicka på för större bild)